Prag
Vi skickade motorjournalisten Daniel Ford till den tjeckiska huvudstaden med uppdraget att navigera runt på de medeltida, smala gatorna i jakt på en hemlig rutt.
Prag är en medeltida stad med gator som slingrar sig fram på floden Vltavas östra och västra sida. Staden har många vackra broar, vackra byggnader, god mat och världsberömd öl.
Men medeltida anor innebär trånga gator. Och kullerstensgator som du delar med spårvagnar. Vägen delar sig ibland något förbryllande åt två håll när du passerar under en gammal bro, den kan också fortsätta trots att det dyker upp några trappsteg precis där vägen går eller så hamnar man helt utan förvarning i en återvändsgränd.
Men egentligen är det inte staden det är fel på, det är det faktum att vi är vana vid städer som är gjorda för att vi ska kunna ta oss hem så snabbt som möjligt. Sakta ner, hitta en väg fram och njut av Prag. Tjeckiens huvudstad är ämnad för mjuk körning; ta dig tid att känna kurvorna, kasta en blick på människorna som går förbi och andas in kvällsluften när du glider fram på gatorna med fönstret nere.
Besegra folkmassorna
Låt oss börja vår nattliga färd i samma lugna takt som vi ämnar fortsätta i. Jag svänger fram mot Karlsbron. På dagen är bron full av människor. Om du tog foton för att minnas vart du varit skulle du inte kunna undgå att få med elever på skolutflykt och medelålders turister. Men på kvällen är bron vår. Eftersom 1400-talsbron bara är till för fotgängare parkerar jag bilen och promenerar genom brotornet för att njuta av dess statyer och skulpturer, närmare bestämt 31 till antalet.
Vi kör tillbaka genom de smala gatorna, under valvportar och förbi små hantverksbutiker och lokala barer på väg upp till Pragborgen. Platsen kring Pragborgen är som en egen liten stad i staden och vi ser par strosa runt bland nu tomma restauranger, kaféer och gallerier.
Vi vänder runt och kör tillbaka nedför sluttningen och över Manesuv-bron, förbi Prags filharmoniska orkesters vackra konserthus Rudolfinum, och sedan förbi symboler för en annan sorts kultur: lyxhotellet Four Seasons Hotel och lyxbutikerna Brioni och Boucheron. Därefter svänger vi in i den gamla stadsdelen och så börjar gatkaoset igen. Du kommer garanterat att köra vilse, så lär dig njuta av det. Här finns gator med trappsteg, kullersten, enkelriktade gatusystem och återvändsgränder i massor. Slå inte på gps:en för att komma undan, det är fusk.
Ekon från förr
Vi passerar den imponerande Nationalteatern i nyrenässansstil med sina guldstatyer på toppen, och grannbyggnaden, den ultramoderna Nová scéna, som ser ut att ha tillverkats av aluminiumfolie. När vi svänger österut vid nästa bro hittar vi mer traditionell arkitektur. Vi passerar bland annat den ”klämda byggnaden” som jag kallar den – mer känd som det ”dansande huset” – och som hade en stor beundrare i den tidigare tjeckiska presidenten, Václav Havel.
Så kommer vi till stadens hjärta; det stora Nationalmuseet som stilla överblickar händelserna på gatan nedanför. Vi kör sakta nedför något som mer påminner om en lång, sluttande boulevard än ett torg och förbi det historiska Grand Hotel Europa i art nouveau-stil. Sedan lämnar vi platsen där tjeckerna alltid har samlats i epokgörande tider: bildandet av Tjeckoslovakien 1918, demonstrationen mot tyska ockupationen 1939, när kommunistpartiet tog makten 1948, folkets uppror under Prag-våren som sovjetiska stridsvagnar slog ner 1968 och sammetsrevolutionen som fick det tjeckoslovakiska kommunistpartiet att lämna makten 1989.
Efter att vi åkt tillbaka till floden och korsat Legii-bron stannar vi framför de upplysta trappstegen i Petrin-parken – i närheten av platsen där vi började vår färd – och betraktar konstverken till minne av kommunismens offer. Och så får vi en sista chans att njuta av kullerstenarna.
Mer under Hemliga rutter
Amsterdam
Amsterdam är mer känt för sina kanalbåtar och cyklar än bilvänliga gator. Motorjournalisten Victoria MacMillan Bell reste till Nederländerna, Royal Dutch Shells hemland.
Barcelona
Bered dig på att få Barcelonas nattliga hemligheter avslöjade. Vi skickade ut journalisten Jane Cloete på midnattsgatorna i den katalanska huvudstaden för att hitta en hemlig rutt.